Timmen som följer är outhärdligt lång.
Jag ska inte trötta er, kära läsare, med att försöka beskriva alla de vällustiga grymtanden som jag är tvungen att lyssna till där jag ligger med röven i vädret och försöker se ut som en affischhög bland andra. Till råga på allt hör jag ljuden i stereo eftersom de kommer både från Peggans toalett och från personerna i nischen. Och dessutom överröstar de helt rösterna från sammanträdesrummet, så jag får ingen klarhet i varför Mats Lindström är med på videolänk.
För att underhålla mig själv gör jag en sms-intervju med min gamle vän Bosse Betong i Skåne: "Hej BB. Har hört att du och Silfverhjälm med gemensamma krafter lyckades få hela det skånska partidistriktet att rösta för att bevara monarkin?"
"Jo, det stämmer bra. 'Leve kungen!' Tycker du inte att det ligger bra i munnen? 'Ur svenska hjärtans djup en gång…'"
"Men vad hände med 'Störta monarkin'?"
"Pinglan som är ordförande i republikanska föreningen har ju gått och gift sig och jag tänkte att hon ska nog få se, så jag gick med i Nålins hemliga klubb istället. Och Brunei är faktiskt rätt trevligt."
"Du säger det?"
Hm. Det är alltså fler än Johult som är betuttade i den där taniga republikantjejen. Själv får jag bara Frälsis-vibbar av hennes välartikulerade gitarrplinkplonk. Men smaken är ju som bekant lika delad som röven på alla de här affischerna.
Plötsligt inser jag att det är märkligt tyst. Stönandena har upphört. Jag reser mig försiktigt och konstaterar att nischen är tom.
TV-skärmen står och blinkar, nu tycks den visa det inre rummet på Handelsanställdas förbunds servicekontor. En figur, iförd brun sparkdräkt med ett stort gult D på bröstet spelar frenetiskt på en ukelele samtidigt som han tycks utföra någon sorts dans som övergår i ett gnidande juckande mot en av de svindyra skinnstolarna. Jag skakar på huvudet när jag inser att det är chefsekonomen.
"Hur i helvete kunde han leda nej-sidan till seger i EMU-omröstningen?" tänker jag och vrider på knappen.
Bildskärmen blixtrar till och sammanträdesrummet återkommer. Tomma lattemuggar och nudelboxar ligger i drivor över hela rummet och en städerska går och plockar muggar i en enorm, blå säck. Jag bestämmer mig att det är dags att lämna nischen, innan nästa person kommer för att se Peggan uppträda. Jag drar upp byxorna, stoppar några snusdosor i fickan och kliver ut i rummet. Städerskan tittar – skrämt? – på mig och säger
”Czy pan mysli że ja będę za panem sprzątać ten bałagan? Ja już wiem co pan robił w tamtym pokoju. Wstyd! Wstyd!”
"Ah, hon skäms för att hon inte talar svenska", tänker jag och svarar: "Det är lugnt. Jag är inte från skatteverket."
Reds anm.: Trots Hermodskursen i polska verkar inte Arne helt uppdaterad. Städerskan säger egentligen "Tror ni verkligen att jag tänker städa upp den där röran efter er? Jag vet nog allt vad ni har hittat på i det där rummet. Skäms! Skäms!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)