En röst från röven

Det verkar vara hård konkurrens vid köttgrytorna just nu. Igår, när jag åter besökte Folkets Hus dass, var toapappret slut. Men där låg en bunt gamla Sursvenskor. Jag hade rivit av en präktig bit och skulle just till att torka mig i röven, när min blick föll på spillrorna av debattsidan:

"...De farhågor som finns i delar av det skånska partidistriktet om att Måna skulle vrida partiet högerut är lika överdrivna som att jag skulle vara vänster..."
"...Måna är inte bara en förtjusande kvinna och hundvän, oj vilka bra tal hon håller också. Vilken kapacitet! Vilken person! Jag bugar i hennes skugga..."
"...Med Måna som blivande statsminister har socialdemokraterna möjlighet att förnyas och utvecklas och ta vara på de krafter som faktiskt finns i partiet, inte minst till exempel bara som ett förslag de personer som nyss har utsetts till talesmän i viktiga frågor. Vi kan utse en rad nya unga ministrar (varför inte några med invandrarbakgrund). Några av oss har ju väntat rätt länge och sett oss omsprungna av Hallonben och Bayram och allt vad de heter och nu är ju till och med den där fjanten Villström minister... "
"...Jag deklarerade tidigt mitt stöd för Måna. Jag lyckades därmed hinna före alla andra karriärister, till och med han den där Mollgan. Man kan väl säga att jag står längst fram i kön för en eventuell ministerpost. Med Monas oerhört välutvecklade känsla för rättvisa - som jag bugar mig ödmjukt inför - tror jag att hon har stor förståelse för detta..."

Artikelförfattarens namn var förstås borta. Typiskt. Och jag slängde faktiskt just den här biten tidningspapper och rev av en ny. Ni får gärna slicka röv så mycket ni vill, kära läsare, men håll er till era egna rövar. Arnes röv kommer ni inte i närheten av no matter om ni slickar i ord eller bild.