Kära läsare - have I got news for you!
Äntligen någon som uppskattar mina talanger. Det visar sig att Heléne Vilja, partifunktionären som tror att jag jobbar för den inkompetenta hudsjukdomsbyrån, är ansvarig för socialdemokraternas kongressfest. Hon ringde nyss och behövde någon som kan jobba med att ta fram ett tema till drinkbuffén: "Lite fräscht, sådär...inget fackpampssupande på Rönneberga men ändå en historisk touche och så ska det signalera att vi är inne, vi är med, vi vet vad kidsen vill och de vill vara på extrakongress...Du får fria händer och en stor budget."
Klart som fan att jag sade ja. Sedan förhandlade jag förstås till mig feta villkor innan jag avslöjade mina idéer för henne:
"Vi kör temat 11 procent sprit och så har vi i Schwüppes Russian så det blir 11 procent rött, som i valrörelsen. Sedan den historiska touchen. Då låter vi Mats Halth stå bakom baren och bjuda och så får Sigge Masarin klippa kvitton till konfetti som yr i luften. Och så ställer vi fram en fax och en lista med nummer till alla redaktioner i Sverige så att man kan göra spontanutspel på fyllan. Det är en fin tradition. Rimstuga också! Så man kan skriva utspelen på vers, menar jag. Och faxa ut det. "När vi införde vårdnadspengen, fick frugan mer tid för sängen", sådant. Jag vet ett gäng före detta smålänningar som är bra på det där, de får vara konsulter. Och fri sprit till alla som har jobbat med kongressen, förstås."
"Arne, du är ett geni", svarade Heléne Vilja (som om jag inte visste det redan). "Jag visste väl att jag kunde lita på dig."
2/14/2007
En röst från röven
Det verkar vara hård konkurrens vid köttgrytorna just nu. Igår, när jag åter besökte Folkets Hus dass, var toapappret slut. Men där låg en bunt gamla Sursvenskor. Jag hade rivit av en präktig bit och skulle just till att torka mig i röven, när min blick föll på spillrorna av debattsidan:
"...De farhågor som finns i delar av det skånska partidistriktet om att Måna skulle vrida partiet högerut är lika överdrivna som att jag skulle vara vänster..."
"...Måna är inte bara en förtjusande kvinna och hundvän, oj vilka bra tal hon håller också. Vilken kapacitet! Vilken person! Jag bugar i hennes skugga..."
"...Med Måna som blivande statsminister har socialdemokraterna möjlighet att förnyas och utvecklas och ta vara på de krafter som faktiskt finns i partiet, inte minst till exempel bara som ett förslag de personer som nyss har utsetts till talesmän i viktiga frågor. Vi kan utse en rad nya unga ministrar (varför inte några med invandrarbakgrund). Några av oss har ju väntat rätt länge och sett oss omsprungna av Hallonben och Bayram och allt vad de heter och nu är ju till och med den där fjanten Villström minister... "
"...Jag deklarerade tidigt mitt stöd för Måna. Jag lyckades därmed hinna före alla andra karriärister, till och med han den där Mollgan. Man kan väl säga att jag står längst fram i kön för en eventuell ministerpost. Med Monas oerhört välutvecklade känsla för rättvisa - som jag bugar mig ödmjukt inför - tror jag att hon har stor förståelse för detta..."
Artikelförfattarens namn var förstås borta. Typiskt. Och jag slängde faktiskt just den här biten tidningspapper och rev av en ny. Ni får gärna slicka röv så mycket ni vill, kära läsare, men håll er till era egna rövar. Arnes röv kommer ni inte i närheten av no matter om ni slickar i ord eller bild.
"...De farhågor som finns i delar av det skånska partidistriktet om att Måna skulle vrida partiet högerut är lika överdrivna som att jag skulle vara vänster..."
"...Måna är inte bara en förtjusande kvinna och hundvän, oj vilka bra tal hon håller också. Vilken kapacitet! Vilken person! Jag bugar i hennes skugga..."
"...Med Måna som blivande statsminister har socialdemokraterna möjlighet att förnyas och utvecklas och ta vara på de krafter som faktiskt finns i partiet, inte minst till exempel bara som ett förslag de personer som nyss har utsetts till talesmän i viktiga frågor. Vi kan utse en rad nya unga ministrar (varför inte några med invandrarbakgrund). Några av oss har ju väntat rätt länge och sett oss omsprungna av Hallonben och Bayram och allt vad de heter och nu är ju till och med den där fjanten Villström minister... "
"...Jag deklarerade tidigt mitt stöd för Måna. Jag lyckades därmed hinna före alla andra karriärister, till och med han den där Mollgan. Man kan väl säga att jag står längst fram i kön för en eventuell ministerpost. Med Monas oerhört välutvecklade känsla för rättvisa - som jag bugar mig ödmjukt inför - tror jag att hon har stor förståelse för detta..."
Artikelförfattarens namn var förstås borta. Typiskt. Och jag slängde faktiskt just den här biten tidningspapper och rev av en ny. Ni får gärna slicka röv så mycket ni vill, kära läsare, men håll er till era egna rövar. Arnes röv kommer ni inte i närheten av no matter om ni slickar i ord eller bild.
1/29/2007
Den som gräver, skall finna
Det är det jag alltid har sagt. Det lönar sig att dricka folköl istället för systemets sörja. Inte nog med att man kan köpa ut i vilket hål i väggen som helst, man får gå på dass oftare också. Och det må ni tro kära läsare, är nog så nyttigt för en långt-ner-i-skiten-grävande journalist.
Jag rumsterade precis igenom papperskorgen på källardasset på Folkets Hus i Malmö och hittade ett skrynkligt papper som verkar vara ett utkast till något slags brev:
Kära Måna,
I och för sig kanske jag och andra här i Skåne har sagt att du är höger och lat och har en tråkig ledarstil och fäster alldeles för stor tilltro till Nicke Nördström och vi har stött alla andra kandidater som dykt upp i diskussionen bara för att slippa dig, men vi menade ju inget illa och nu när du har blivit valberedningens förslag har vi upptäckt vilken guldklimp som legat strax under våra näsor. Så kära, kära Måna - ett stort grattis och hipp hurra från oss i syd! Du är det finaste vi vet. Du är så klok och bra och har en så demokratisk ledarstil och mod att ompröva och retoriskt skicklig är du också. Sade jag att du är snygg? Ja för det är du. Skitsnygg säger Klas Bleck och han hälsar att han kan göra helikoptern för dig på nästa partifest här nere om du bara kommer förbi. Han har vanan inne säger han och även om jag inte riktigt vet vad han menar med det vill jag säga att Måna, vi älskar dig och inte var det väl oss du tänkte på när du sade att partiet måste ompröva sitt ledarskap på alla nivåer och visst kommer du ihåg att jag var med vid köttgrytorna i Stockholm och det gick rätt bra för mig och om det skulle bli något jobb över har du ju mitt mobilnummer och mitt hemnummer och mammas nummer?
Eller kom och hälsa på, så kan vi prata om saken.
MVH
Mollgan Jo Hansson
Jag rumsterade precis igenom papperskorgen på källardasset på Folkets Hus i Malmö och hittade ett skrynkligt papper som verkar vara ett utkast till något slags brev:
Kära Måna,
I och för sig kanske jag och andra här i Skåne har sagt att du är höger och lat och har en tråkig ledarstil och fäster alldeles för stor tilltro till Nicke Nördström och vi har stött alla andra kandidater som dykt upp i diskussionen bara för att slippa dig, men vi menade ju inget illa och nu när du har blivit valberedningens förslag har vi upptäckt vilken guldklimp som legat strax under våra näsor. Så kära, kära Måna - ett stort grattis och hipp hurra från oss i syd! Du är det finaste vi vet. Du är så klok och bra och har en så demokratisk ledarstil och mod att ompröva och retoriskt skicklig är du också. Sade jag att du är snygg? Ja för det är du. Skitsnygg säger Klas Bleck och han hälsar att han kan göra helikoptern för dig på nästa partifest här nere om du bara kommer förbi. Han har vanan inne säger han och även om jag inte riktigt vet vad han menar med det vill jag säga att Måna, vi älskar dig och inte var det väl oss du tänkte på när du sade att partiet måste ompröva sitt ledarskap på alla nivåer och visst kommer du ihåg att jag var med vid köttgrytorna i Stockholm och det gick rätt bra för mig och om det skulle bli något jobb över har du ju mitt mobilnummer och mitt hemnummer och mammas nummer?
Eller kom och hälsa på, så kan vi prata om saken.
MVH
Mollgan Jo Hansson
1/23/2007
Arne föreslår ny portalparagraf
Förslag till ändring av portalparagrafen i enlighet med den kommande partiordförandens betoning av klimathotet som en fråga minst lika viktig som klassklyftorna:
"Socialdemokratins mål är att så omdana det av global uppvärmning hotade samhällets ekonomiska organisation, så att bestämmanderätten över koldioxidutsläppen lägges i hela folkets händer, flertalet frigöres från beroende av stadsjeepar och den på ojämnt fördelade utsläppsrätter byggda samhällsordningen lämnar plats för en gemenskap av på frihetens och likställighetens grund kollektivtrafikåkande medborgare."
Jag måste komma ihåg att skaffa mig pressackreditering till den där partikongressen. Fast kongresserna blir aldrig desamma som på Måts Höllströms tid i regeringen. Jag minns hur vi satt under ett bord tillsammans på extrakongressen -96 i skydd för alla TV-kameror och söp till. Måts är en fin kille.
"Socialdemokratins mål är att så omdana det av global uppvärmning hotade samhällets ekonomiska organisation, så att bestämmanderätten över koldioxidutsläppen lägges i hela folkets händer, flertalet frigöres från beroende av stadsjeepar och den på ojämnt fördelade utsläppsrätter byggda samhällsordningen lämnar plats för en gemenskap av på frihetens och likställighetens grund kollektivtrafikåkande medborgare."
Jag måste komma ihåg att skaffa mig pressackreditering till den där partikongressen. Fast kongresserna blir aldrig desamma som på Måts Höllströms tid i regeringen. Jag minns hur vi satt under ett bord tillsammans på extrakongressen -96 i skydd för alla TV-kameror och söp till. Måts är en fin kille.
12/01/2006
Sisten till baren!
"Släpp in mig!" Mannen som skrek på bred Helsingborgsdialekt hade könshår i ansiktet och en röst så gäll och nasal att den förde mig tillbaka till omklädningsrummet på min gamla högstadieskola. Han bankade frenetiskt på glasdörren.
"Äh, åt fanders med honom. Det går tretton EU-parlamentariker på dussinet. Dessutom har han snackat skit om mig i borgarpressen. Ska vi gå vidare på dagordningen?" sade den store mannen vid bordsändan och vickade förstrött på sina glasögon.
Jag befann mig i VIP-rummet på Finlandsfärjan. Hur jag kommit dit? Det är en lång historia. Jag hade tillbringat fyra veckor i en skrubb i partihögkvarteret, 69:an i folkmun, med att zappa mellan Blodtöms privata övervakningskameror.
En av kanalerna visade ett gäng studentförbundare som körde gamla debattartiklar i en dokumentstrimlare och sedan klistrade ihop remsorna till nya artiklar. En annan visade Trelleborgs arbetarekommuns ordförande i hemliga överläggningar med en man med brun skjorta och fånig mustasch. En tredje, märkt "Landskrona", visade en kubformad ombudsman som underligt nog satt som hypnotiserad och granskade sitt navelludd i tre och en halv vecka i sträck. Genom fönstret bakom honom såg man ett gäng vattenkammade unga män omväxlande dela ut flygblad med blåsippor på till pensionärer och njutningsfullt slå och sparka svarthåriga dagisbarn.
Till sist blev jag uttråkad. Jag hade levt på en enformig diet av koffeinfria lättmjölkschoko-latte, whiskey och jordnötter. Den annalkande skörbjuggen klarnade så min hjärna och beordrade mig att ta mig därifrån.
Som tur var hade svälten gjort mig smal nog att ta mig ut genom tvättnedkastet.
Jag ramlade ut mitt i någon slags gruppresa.
"1.2.3. öh, många, öh och några till", räknade en man med runt ansikte, låg panna och ögonen brett isär. Måste vara en partiombudsman, tänkte jag.
"OK, det var alla. Då sticker vi." Han föste oss mot en dörr. I vimlet sprang jag rätt in i min gamle vän Bosse Betong, som till allas förvåning blivit partiorganets redaktör. Kanske hade partiledningen helt enkelt tröttnat på hans tjat om en egen tidning?
"Se upp var du går din pajsare", sade han. Det var tydligt att han inte kände igen mitt nya smalare jag. Jag sneglade över hans axel. Han filade på en text på baksidan av en gammal SL-biljett. "I Sverige med Tiden" stod det, "Sverige är ur Tiden" och "Tiden går och vi närmar oss stängningsdags".
Ombudsmännen prickade av alla närvarande på en lista. Genom att hävda att jag jobbade för den hippa byrån som designat det minst lika hippa men totalt oläsliga valmaterialet, lyckades jag lura mig med.
"Åh!", utropade Helen Vilja, förste gläfsande vakthund över partiets grafiska profil.
"Jag tyckte det var så bra att vi äntligen lämnade den mossiga röda färgen bakom oss. Ert förslag på elva procent rött var ge-ni-alt! Jag har alltid känt mig som en rosa politiker."
Du är i så fall en av de få, tänkte jag. Snart är ni ett elvaprocentsparti.
Väl framme försvann alla snabbt in i VIP-rummet. Men törsten brände strupen, så jag gick mot baren, förbi ett bord där ett muntert gäng från PRO spelade Canasta med en blond tjej.
"Arne!" ropade plötsligt en av dem, en man med ett klotrunt huvud på en lika rund kropp.
"Vi har funnit ungdomens källa!"
Det var inte PRO, såg jag nu, utan Malmös socialdemokratiska nämndsordföranden. Men var deras mimik inte lite stel?
"Jag håller just på att räkna ut hur mycket Botox vi behöver ta för att valberedningen ska låta oss sitta kvar till 2020", sade en annan man, skinntorr och med hukande hållning.
Nu kände jag igen den unga tjejen också. Det var det unga oppositionsrådet Ansa Sönesson som tidigare jobbat på företaget som uppfann Botox.
"Ledsen, grabbar," svarade jag. "Måste supa till."
De nickade förstående. Vid buffén med ölkranarna stod ett gäng vilsna kostymnissar och stirrade dystert framför sig.
"Gaska upp er!" sa jag och hällde i mig min öl. "Ta en sup och smäll till någon, vetja. Och rosta något gott i brödrosten. Det är vad man gör på en sådan här kryssning för att få tiden att gå fortare."
Till VIP-rummet, tänkte jag. Dörren gick i lås bakom mig och EU-parlamentarikerns frenetiska bankande började. Snart övergick han till att skrika "Det är ditt fel! Ditt! Ditt! Ditt!"
Den store mannen vid bordsänden tycktes inte höra honom: "Ja, det gick ju inte så bra i valet. Vi ska därför lämna ord och bild till vår store analytiker. Kniv-Melle - scenen är din."
Melle hade - bokstavligen - halkat in på ett bananskal efter att den förre analytikern tvingats avgå sedan han skickat snuskiga brev till moderatledarens koögda fru (denna historia var så pinsam att inte ens moderaterna velat göra politik av den).
Lätt haltande lufsade Melle nu fram till podiet. Han ställde sig tillrätta, drog upp sina stentvättade jeans till bröstet och fäste blicken stint i golvet. "Vår valanalys pekar," började han, " i en riktning att vi har gjort ett dåligt val. Vi är inte riktigt säkra än, men den preliminära analysen visar att det tycks vara så att det är färre som röstar på oss. Vi vet inte varför, men vi har lösningen. I våra dyrt betalade fokusgrupper, säger deltagarna att de egenskaper de mest förknippar med en socialdemokrat är maktfullkomlighet, korruption och brist på visioner. Om moderaterna säger de styrka och framtidsinriktning. Och som ni alla vet handlar all marknadsföring om att stärka de aspekter av varan som man säljer, dess junik sälling påjnts som vi säger i Stockholm."
Han gjorde en paus, tittade på de församlade med en slug jag-har-begripit-något-som-ni-slöhjärnor-inte-har-fattat-blick och fortsatte:"Därför ska vi satsa på att bli mer maktfullkomliga, korrumperade och visionslösa. Vårt förslag går alltså ut på att vi ska välja en partiordförande som är riktigt korrumperad. Jan Å Kalsong har fel kön, Tage g-punkt är för gammal och Björn Rosenröd är för rik för att komma tillbaka. Måna funkar bra, say no more. Men även Margit. Glöm inte att hon är Europas första propagandaminister sedan Goebbels och hon har dessutom lagt sig till med en riktig ostronsörplarmun i Bryssel. Sedan väljer vi en vice ordförande som uppfyller de övriga kraven, och då har vi en hel del att välja mellan. Nåder, Ästros skulle klara det galant. Genom att göra så kan vi dessutom komma ifrån att en enda person dominerar partiet helt. Det är mer demokratiskt och mer i linje med vad dagens upplysta svenska folk kräver. Istället kan två personer fullständigt dominera partiet."
Han gjorde en paus. Blicken blev tom och innehållslös. Så fortsatte han:
"Sedan ska vi också utse en klapp- och klangledare i partistyrelsen. Som kan glida runt på kulturarrangemang, röka braja med kändisar, dansa med svettiga män i hockeymundering, åka till Hultsfred och gyttjebrottas i stora tältet, käka ecstasy och rejva i hamnen och förstås söka in till alla dokusåpor som finns - allt för att göra oss populära bland kidsen.Vår egen hustomte Peggan är ju självskriven i den rollen."
"Tack Melle! Det var kloka ord. Vi ska nu diskutera hur vi ska göra för att få tillbaka makten". Partiordföranden myste. "Om alla bara ropar ut vad som kan göras så skriver jag här på tavlan?"
"Vi borde starta en tidning," mumlade Bosse Betong och slumrade sedan åter till.
"Socialdemokratisk webb-TV med mig som ankare", ropade ett kryllhårigt kommunalråd från Norrköping och torkade bort en skvätt remouladsås från mustaschen.
"Jag tycker att vi ska anklaga Leijonberg för att våldta svenska folket", skrek partisekreteraren och pekade hotfullt på sin företrädare.
"Kan vi inte byta politik? Ta det där nya arbetarpartiet. De har ett bra program och det gick ju bra för dom i valet", sade en flintskallig f d minister från Uppsala.
"Din liberale jävel", vrålade en röst på skånska. Jag tittade neråt och såg en kal hjässa som stack upp ovanför bordsskivan. Ännu en f d minister.
"Själv tycker jag ju att det är bättre att satsa på retorik än politik. Vi borde gjort bättre presentationer. Kan det vara dags att lära sig powerpoint? Och så ska vi börja använda ord som ligger bra i munnen. Som bukplask, moras och palsternack", funderade partiordföranden.
"Jag kräver en kvinnlig partiledare! Vem som helst duger", sade en basröst tillhörande kvinnoförbundets ordförande.
"Men vi har ingen som duger. Ingen som är lika duktig som jag!", ropade den f d finansministern.
"Robinson-Emma har inget att göra. Och hon är kvinna", sade ABF-bossen och hans dubbelhakor dallrade vällustigt.
"Ingen dum idé. Som sagt: bara det blir en kvinna", väste kvinnoförbundsordföranden.
Plötsligt hördes stoj och skrik. Genom rutan i dörren syntes en av kostymnissarna jaga en servitris. Han slog vilt omkring sig med en ridpiska över huvudet och skrek något om Tallinks små pigor. Den andre kostymnissen pressade metodiskt ner en hel torsk i en brödrost, medan den tredje låg med byxorna nere på bardisken. Tung rök spred sig i foajén.
"Ah, där har vi ju våra värdar. Och de verkar ha värmt upp festen. Ska vi bryta upp? "sade partiordföranden.
"Sisten till baren är en vänstersosse och gillar Marie Granglöd" skrek Malmös representant.
"Äh, åt fanders med honom. Det går tretton EU-parlamentariker på dussinet. Dessutom har han snackat skit om mig i borgarpressen. Ska vi gå vidare på dagordningen?" sade den store mannen vid bordsändan och vickade förstrött på sina glasögon.
Jag befann mig i VIP-rummet på Finlandsfärjan. Hur jag kommit dit? Det är en lång historia. Jag hade tillbringat fyra veckor i en skrubb i partihögkvarteret, 69:an i folkmun, med att zappa mellan Blodtöms privata övervakningskameror.
En av kanalerna visade ett gäng studentförbundare som körde gamla debattartiklar i en dokumentstrimlare och sedan klistrade ihop remsorna till nya artiklar. En annan visade Trelleborgs arbetarekommuns ordförande i hemliga överläggningar med en man med brun skjorta och fånig mustasch. En tredje, märkt "Landskrona", visade en kubformad ombudsman som underligt nog satt som hypnotiserad och granskade sitt navelludd i tre och en halv vecka i sträck. Genom fönstret bakom honom såg man ett gäng vattenkammade unga män omväxlande dela ut flygblad med blåsippor på till pensionärer och njutningsfullt slå och sparka svarthåriga dagisbarn.
Till sist blev jag uttråkad. Jag hade levt på en enformig diet av koffeinfria lättmjölkschoko-latte, whiskey och jordnötter. Den annalkande skörbjuggen klarnade så min hjärna och beordrade mig att ta mig därifrån.
Som tur var hade svälten gjort mig smal nog att ta mig ut genom tvättnedkastet.
Jag ramlade ut mitt i någon slags gruppresa.
"1.2.3. öh, många, öh och några till", räknade en man med runt ansikte, låg panna och ögonen brett isär. Måste vara en partiombudsman, tänkte jag.
"OK, det var alla. Då sticker vi." Han föste oss mot en dörr. I vimlet sprang jag rätt in i min gamle vän Bosse Betong, som till allas förvåning blivit partiorganets redaktör. Kanske hade partiledningen helt enkelt tröttnat på hans tjat om en egen tidning?
"Se upp var du går din pajsare", sade han. Det var tydligt att han inte kände igen mitt nya smalare jag. Jag sneglade över hans axel. Han filade på en text på baksidan av en gammal SL-biljett. "I Sverige med Tiden" stod det, "Sverige är ur Tiden" och "Tiden går och vi närmar oss stängningsdags".
Ombudsmännen prickade av alla närvarande på en lista. Genom att hävda att jag jobbade för den hippa byrån som designat det minst lika hippa men totalt oläsliga valmaterialet, lyckades jag lura mig med.
"Åh!", utropade Helen Vilja, förste gläfsande vakthund över partiets grafiska profil.
"Jag tyckte det var så bra att vi äntligen lämnade den mossiga röda färgen bakom oss. Ert förslag på elva procent rött var ge-ni-alt! Jag har alltid känt mig som en rosa politiker."
Du är i så fall en av de få, tänkte jag. Snart är ni ett elvaprocentsparti.
Väl framme försvann alla snabbt in i VIP-rummet. Men törsten brände strupen, så jag gick mot baren, förbi ett bord där ett muntert gäng från PRO spelade Canasta med en blond tjej.
"Arne!" ropade plötsligt en av dem, en man med ett klotrunt huvud på en lika rund kropp.
"Vi har funnit ungdomens källa!"
Det var inte PRO, såg jag nu, utan Malmös socialdemokratiska nämndsordföranden. Men var deras mimik inte lite stel?
"Jag håller just på att räkna ut hur mycket Botox vi behöver ta för att valberedningen ska låta oss sitta kvar till 2020", sade en annan man, skinntorr och med hukande hållning.
Nu kände jag igen den unga tjejen också. Det var det unga oppositionsrådet Ansa Sönesson som tidigare jobbat på företaget som uppfann Botox.
"Ledsen, grabbar," svarade jag. "Måste supa till."
De nickade förstående. Vid buffén med ölkranarna stod ett gäng vilsna kostymnissar och stirrade dystert framför sig.
"Gaska upp er!" sa jag och hällde i mig min öl. "Ta en sup och smäll till någon, vetja. Och rosta något gott i brödrosten. Det är vad man gör på en sådan här kryssning för att få tiden att gå fortare."
Till VIP-rummet, tänkte jag. Dörren gick i lås bakom mig och EU-parlamentarikerns frenetiska bankande började. Snart övergick han till att skrika "Det är ditt fel! Ditt! Ditt! Ditt!"
Den store mannen vid bordsänden tycktes inte höra honom: "Ja, det gick ju inte så bra i valet. Vi ska därför lämna ord och bild till vår store analytiker. Kniv-Melle - scenen är din."
Melle hade - bokstavligen - halkat in på ett bananskal efter att den förre analytikern tvingats avgå sedan han skickat snuskiga brev till moderatledarens koögda fru (denna historia var så pinsam att inte ens moderaterna velat göra politik av den).
Lätt haltande lufsade Melle nu fram till podiet. Han ställde sig tillrätta, drog upp sina stentvättade jeans till bröstet och fäste blicken stint i golvet. "Vår valanalys pekar," började han, " i en riktning att vi har gjort ett dåligt val. Vi är inte riktigt säkra än, men den preliminära analysen visar att det tycks vara så att det är färre som röstar på oss. Vi vet inte varför, men vi har lösningen. I våra dyrt betalade fokusgrupper, säger deltagarna att de egenskaper de mest förknippar med en socialdemokrat är maktfullkomlighet, korruption och brist på visioner. Om moderaterna säger de styrka och framtidsinriktning. Och som ni alla vet handlar all marknadsföring om att stärka de aspekter av varan som man säljer, dess junik sälling påjnts som vi säger i Stockholm."
Han gjorde en paus, tittade på de församlade med en slug jag-har-begripit-något-som-ni-slöhjärnor-inte-har-fattat-blick och fortsatte:"Därför ska vi satsa på att bli mer maktfullkomliga, korrumperade och visionslösa. Vårt förslag går alltså ut på att vi ska välja en partiordförande som är riktigt korrumperad. Jan Å Kalsong har fel kön, Tage g-punkt är för gammal och Björn Rosenröd är för rik för att komma tillbaka. Måna funkar bra, say no more. Men även Margit. Glöm inte att hon är Europas första propagandaminister sedan Goebbels och hon har dessutom lagt sig till med en riktig ostronsörplarmun i Bryssel. Sedan väljer vi en vice ordförande som uppfyller de övriga kraven, och då har vi en hel del att välja mellan. Nåder, Ästros skulle klara det galant. Genom att göra så kan vi dessutom komma ifrån att en enda person dominerar partiet helt. Det är mer demokratiskt och mer i linje med vad dagens upplysta svenska folk kräver. Istället kan två personer fullständigt dominera partiet."
Han gjorde en paus. Blicken blev tom och innehållslös. Så fortsatte han:
"Sedan ska vi också utse en klapp- och klangledare i partistyrelsen. Som kan glida runt på kulturarrangemang, röka braja med kändisar, dansa med svettiga män i hockeymundering, åka till Hultsfred och gyttjebrottas i stora tältet, käka ecstasy och rejva i hamnen och förstås söka in till alla dokusåpor som finns - allt för att göra oss populära bland kidsen.Vår egen hustomte Peggan är ju självskriven i den rollen."
"Tack Melle! Det var kloka ord. Vi ska nu diskutera hur vi ska göra för att få tillbaka makten". Partiordföranden myste. "Om alla bara ropar ut vad som kan göras så skriver jag här på tavlan?"
"Vi borde starta en tidning," mumlade Bosse Betong och slumrade sedan åter till.
"Socialdemokratisk webb-TV med mig som ankare", ropade ett kryllhårigt kommunalråd från Norrköping och torkade bort en skvätt remouladsås från mustaschen.
"Jag tycker att vi ska anklaga Leijonberg för att våldta svenska folket", skrek partisekreteraren och pekade hotfullt på sin företrädare.
"Kan vi inte byta politik? Ta det där nya arbetarpartiet. De har ett bra program och det gick ju bra för dom i valet", sade en flintskallig f d minister från Uppsala.
"Din liberale jävel", vrålade en röst på skånska. Jag tittade neråt och såg en kal hjässa som stack upp ovanför bordsskivan. Ännu en f d minister.
"Själv tycker jag ju att det är bättre att satsa på retorik än politik. Vi borde gjort bättre presentationer. Kan det vara dags att lära sig powerpoint? Och så ska vi börja använda ord som ligger bra i munnen. Som bukplask, moras och palsternack", funderade partiordföranden.
"Jag kräver en kvinnlig partiledare! Vem som helst duger", sade en basröst tillhörande kvinnoförbundets ordförande.
"Men vi har ingen som duger. Ingen som är lika duktig som jag!", ropade den f d finansministern.
"Robinson-Emma har inget att göra. Och hon är kvinna", sade ABF-bossen och hans dubbelhakor dallrade vällustigt.
"Ingen dum idé. Som sagt: bara det blir en kvinna", väste kvinnoförbundsordföranden.
Plötsligt hördes stoj och skrik. Genom rutan i dörren syntes en av kostymnissarna jaga en servitris. Han slog vilt omkring sig med en ridpiska över huvudet och skrek något om Tallinks små pigor. Den andre kostymnissen pressade metodiskt ner en hel torsk i en brödrost, medan den tredje låg med byxorna nere på bardisken. Tung rök spred sig i foajén.
"Ah, där har vi ju våra värdar. Och de verkar ha värmt upp festen. Ska vi bryta upp? "sade partiordföranden.
"Sisten till baren är en vänstersosse och gillar Marie Granglöd" skrek Malmös representant.
4/12/2006
Arne i parthögkvarteret - del 3
Timmen som följer är outhärdligt lång.
Jag ska inte trötta er, kära läsare, med att försöka beskriva alla de vällustiga grymtanden som jag är tvungen att lyssna till där jag ligger med röven i vädret och försöker se ut som en affischhög bland andra. Till råga på allt hör jag ljuden i stereo eftersom de kommer både från Peggans toalett och från personerna i nischen. Och dessutom överröstar de helt rösterna från sammanträdesrummet, så jag får ingen klarhet i varför Mats Lindström är med på videolänk.
För att underhålla mig själv gör jag en sms-intervju med min gamle vän Bosse Betong i Skåne: "Hej BB. Har hört att du och Silfverhjälm med gemensamma krafter lyckades få hela det skånska partidistriktet att rösta för att bevara monarkin?"
"Jo, det stämmer bra. 'Leve kungen!' Tycker du inte att det ligger bra i munnen? 'Ur svenska hjärtans djup en gång…'"
"Men vad hände med 'Störta monarkin'?"
"Pinglan som är ordförande i republikanska föreningen har ju gått och gift sig och jag tänkte att hon ska nog få se, så jag gick med i Nålins hemliga klubb istället. Och Brunei är faktiskt rätt trevligt."
"Du säger det?"
Hm. Det är alltså fler än Johult som är betuttade i den där taniga republikantjejen. Själv får jag bara Frälsis-vibbar av hennes välartikulerade gitarrplinkplonk. Men smaken är ju som bekant lika delad som röven på alla de här affischerna.
Plötsligt inser jag att det är märkligt tyst. Stönandena har upphört. Jag reser mig försiktigt och konstaterar att nischen är tom.
TV-skärmen står och blinkar, nu tycks den visa det inre rummet på Handelsanställdas förbunds servicekontor. En figur, iförd brun sparkdräkt med ett stort gult D på bröstet spelar frenetiskt på en ukelele samtidigt som han tycks utföra någon sorts dans som övergår i ett gnidande juckande mot en av de svindyra skinnstolarna. Jag skakar på huvudet när jag inser att det är chefsekonomen.
"Hur i helvete kunde han leda nej-sidan till seger i EMU-omröstningen?" tänker jag och vrider på knappen.
Bildskärmen blixtrar till och sammanträdesrummet återkommer. Tomma lattemuggar och nudelboxar ligger i drivor över hela rummet och en städerska går och plockar muggar i en enorm, blå säck. Jag bestämmer mig att det är dags att lämna nischen, innan nästa person kommer för att se Peggan uppträda. Jag drar upp byxorna, stoppar några snusdosor i fickan och kliver ut i rummet. Städerskan tittar – skrämt? – på mig och säger
”Czy pan mysli że ja będę za panem sprzątać ten bałagan? Ja już wiem co pan robił w tamtym pokoju. Wstyd! Wstyd!”
"Ah, hon skäms för att hon inte talar svenska", tänker jag och svarar: "Det är lugnt. Jag är inte från skatteverket."
Reds anm.: Trots Hermodskursen i polska verkar inte Arne helt uppdaterad. Städerskan säger egentligen "Tror ni verkligen att jag tänker städa upp den där röran efter er? Jag vet nog allt vad ni har hittat på i det där rummet. Skäms! Skäms!"
Jag ska inte trötta er, kära läsare, med att försöka beskriva alla de vällustiga grymtanden som jag är tvungen att lyssna till där jag ligger med röven i vädret och försöker se ut som en affischhög bland andra. Till råga på allt hör jag ljuden i stereo eftersom de kommer både från Peggans toalett och från personerna i nischen. Och dessutom överröstar de helt rösterna från sammanträdesrummet, så jag får ingen klarhet i varför Mats Lindström är med på videolänk.
För att underhålla mig själv gör jag en sms-intervju med min gamle vän Bosse Betong i Skåne: "Hej BB. Har hört att du och Silfverhjälm med gemensamma krafter lyckades få hela det skånska partidistriktet att rösta för att bevara monarkin?"
"Jo, det stämmer bra. 'Leve kungen!' Tycker du inte att det ligger bra i munnen? 'Ur svenska hjärtans djup en gång…'"
"Men vad hände med 'Störta monarkin'?"
"Pinglan som är ordförande i republikanska föreningen har ju gått och gift sig och jag tänkte att hon ska nog få se, så jag gick med i Nålins hemliga klubb istället. Och Brunei är faktiskt rätt trevligt."
"Du säger det?"
Hm. Det är alltså fler än Johult som är betuttade i den där taniga republikantjejen. Själv får jag bara Frälsis-vibbar av hennes välartikulerade gitarrplinkplonk. Men smaken är ju som bekant lika delad som röven på alla de här affischerna.
Plötsligt inser jag att det är märkligt tyst. Stönandena har upphört. Jag reser mig försiktigt och konstaterar att nischen är tom.
TV-skärmen står och blinkar, nu tycks den visa det inre rummet på Handelsanställdas förbunds servicekontor. En figur, iförd brun sparkdräkt med ett stort gult D på bröstet spelar frenetiskt på en ukelele samtidigt som han tycks utföra någon sorts dans som övergår i ett gnidande juckande mot en av de svindyra skinnstolarna. Jag skakar på huvudet när jag inser att det är chefsekonomen.
"Hur i helvete kunde han leda nej-sidan till seger i EMU-omröstningen?" tänker jag och vrider på knappen.
Bildskärmen blixtrar till och sammanträdesrummet återkommer. Tomma lattemuggar och nudelboxar ligger i drivor över hela rummet och en städerska går och plockar muggar i en enorm, blå säck. Jag bestämmer mig att det är dags att lämna nischen, innan nästa person kommer för att se Peggan uppträda. Jag drar upp byxorna, stoppar några snusdosor i fickan och kliver ut i rummet. Städerskan tittar – skrämt? – på mig och säger
”Czy pan mysli że ja będę za panem sprzątać ten bałagan? Ja już wiem co pan robił w tamtym pokoju. Wstyd! Wstyd!”
"Ah, hon skäms för att hon inte talar svenska", tänker jag och svarar: "Det är lugnt. Jag är inte från skatteverket."
Reds anm.: Trots Hermodskursen i polska verkar inte Arne helt uppdaterad. Städerskan säger egentligen "Tror ni verkligen att jag tänker städa upp den där röran efter er? Jag vet nog allt vad ni har hittat på i det där rummet. Skäms! Skäms!"
3/27/2006
Arne i partihögkvarteret - del 2
Gardinen jag har hamnat bakom döljer en liten nisch som tycks vara full av kasserad teknisk utrustning. Förra årets mobiltelefoner ligger i drivor tillsammans med bärbara datorer som klassats som hopplöst ute eftersom de väger över ett och ett halvt kilo.
I ett hörn ligger en trave affischer med en gigantisk röv på. Det måste vara den där kampanjen från partikongressen?
Men så faller mina ögon på en öppning mellan väggen och affischerna. Jag ålar in genom den och kommer in ett litet rum. Det luktar fis. I rummets mitt står en brun skinnfåtölj, vid väggen en minibar svagt upplyst av gröna och röda spotlights. Bredvid står en monitor som visar rummet jag nyss lämnat.
Hm. Det verkar som att jag inte är den ende som brukar använda den här nischen. Men gratis är gott och jag fick ju nästan ingen frukost, så jag slår mig ner och öppnar minibaren.
Dessvärre visar den sig vara proppad med grovsnus och halvdruckna Norrlands guld. Otacksamhet är tydligen Arnes lön. Här vaknar man i en kulvert och klättrar upp för tusen trappor, och så har folk inte ens vett att lämna kvar en macka som man kan sno?!
Bildskärmen får liv och några personer sätter sig runt bordet. Det finns ett volymreglage, och när jag vrider på det hör jag att personerna runt bordet pratar. De verkar inbegripna i en diskussion och pratar i munnen på varandra.
"Den där Blindberg och hans 'new methods'! Vi skulle aldrig ha låtit honom ansvara för valorganisationen!"
"Det lät ju betryggande det där att han skulle köra samma taktik som på SSU-kongressen -99." "Och hur ska vi nu bli av med Fröjvalds? Statsministern var ju tvungen att muta henne rätt ordentligt för att få henne att bli minister, hon var svårövertalad efter att pressen hudflängde henne om den där bostadsrätten.Vad ska vi nu göra för att få henne att hoppa av?"
"Äh, vi struntar i kärringen. Vi låter någon säga att hon visste om alltihop. Då blir vi dessutom av med henne innan KU kommer med sin kritik."
"Ok, ok, ok, jag har det. Vi låter den där killen som brukade jogga med Pierre Schyrre säga det. Han gör vad som helst för att synas i TV."
"Han är för fan livvakt."
"Nej, jag menar han den andre. Vad är det han heter? Skit samma. Han gör det."
"Livvakten?"
"Nej, han tsunami-hjälten, så pressen köper allt."
"Men vem ska vi ha som utrikesminister då?"
"Hemmerberg?"
"Usch fy. Han är för folkrätten."
"Men Jömtin då?"
"Nej, vet du vad! Det var ju hon som sa att den där fina muren är ´så jävla sjuk´".
"Solana. Han sköter ju ändå vår utrikespolitik."
"Jo, men väljarna är inte redo för sanningen än."
En toalett spolar. Jag vrider snabbt av volymen och kastar mig ner bakom affischhögarna.
"Ja, här har jag min lilla buggningscentral", säger en lång man som kommer in genom en dörr. En kvinna i 20-årsåldern följer honom i hälarna.
"Ååh, vad fin den är."
"Ja, här kan jag få in vad jag vill. Säpo har installerat den åt mig i utbyte mot den nya buggningslagen. De ville gärna ha den eftersom de längtat efter att få sätta en mikrofon i Maria Wetterstrands sängstolpe."
"Kan du verkligen få in allt du vill här?"
"Japp. Kom här och sätt dig i mitt knä, så ska vi se vad Peggan har för sig. Han brukar göra de märkligaste saker när han är på toaletten."
"Tihii, det här är så spännande."
"Jaja, hopp upp sätt dig nu, stumpan."
I ett hörn ligger en trave affischer med en gigantisk röv på. Det måste vara den där kampanjen från partikongressen?
Men så faller mina ögon på en öppning mellan väggen och affischerna. Jag ålar in genom den och kommer in ett litet rum. Det luktar fis. I rummets mitt står en brun skinnfåtölj, vid väggen en minibar svagt upplyst av gröna och röda spotlights. Bredvid står en monitor som visar rummet jag nyss lämnat.
Hm. Det verkar som att jag inte är den ende som brukar använda den här nischen. Men gratis är gott och jag fick ju nästan ingen frukost, så jag slår mig ner och öppnar minibaren.
Dessvärre visar den sig vara proppad med grovsnus och halvdruckna Norrlands guld. Otacksamhet är tydligen Arnes lön. Här vaknar man i en kulvert och klättrar upp för tusen trappor, och så har folk inte ens vett att lämna kvar en macka som man kan sno?!
Bildskärmen får liv och några personer sätter sig runt bordet. Det finns ett volymreglage, och när jag vrider på det hör jag att personerna runt bordet pratar. De verkar inbegripna i en diskussion och pratar i munnen på varandra.
"Den där Blindberg och hans 'new methods'! Vi skulle aldrig ha låtit honom ansvara för valorganisationen!"
"Det lät ju betryggande det där att han skulle köra samma taktik som på SSU-kongressen -99." "Och hur ska vi nu bli av med Fröjvalds? Statsministern var ju tvungen att muta henne rätt ordentligt för att få henne att bli minister, hon var svårövertalad efter att pressen hudflängde henne om den där bostadsrätten.Vad ska vi nu göra för att få henne att hoppa av?"
"Äh, vi struntar i kärringen. Vi låter någon säga att hon visste om alltihop. Då blir vi dessutom av med henne innan KU kommer med sin kritik."
"Ok, ok, ok, jag har det. Vi låter den där killen som brukade jogga med Pierre Schyrre säga det. Han gör vad som helst för att synas i TV."
"Han är för fan livvakt."
"Nej, jag menar han den andre. Vad är det han heter? Skit samma. Han gör det."
"Livvakten?"
"Nej, han tsunami-hjälten, så pressen köper allt."
"Men vem ska vi ha som utrikesminister då?"
"Hemmerberg?"
"Usch fy. Han är för folkrätten."
"Men Jömtin då?"
"Nej, vet du vad! Det var ju hon som sa att den där fina muren är ´så jävla sjuk´".
"Solana. Han sköter ju ändå vår utrikespolitik."
"Jo, men väljarna är inte redo för sanningen än."
En toalett spolar. Jag vrider snabbt av volymen och kastar mig ner bakom affischhögarna.
"Ja, här har jag min lilla buggningscentral", säger en lång man som kommer in genom en dörr. En kvinna i 20-årsåldern följer honom i hälarna.
"Ååh, vad fin den är."
"Ja, här kan jag få in vad jag vill. Säpo har installerat den åt mig i utbyte mot den nya buggningslagen. De ville gärna ha den eftersom de längtat efter att få sätta en mikrofon i Maria Wetterstrands sängstolpe."
"Kan du verkligen få in allt du vill här?"
"Japp. Kom här och sätt dig i mitt knä, så ska vi se vad Peggan har för sig. Han brukar göra de märkligaste saker när han är på toaletten."
"Tihii, det här är så spännande."
"Jaja, hopp upp sätt dig nu, stumpan."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)