Arne i partihögkvarteret - del 2

Gardinen jag har hamnat bakom döljer en liten nisch som tycks vara full av kasserad teknisk utrustning. Förra årets mobiltelefoner ligger i drivor tillsammans med bärbara datorer som klassats som hopplöst ute eftersom de väger över ett och ett halvt kilo.
I ett hörn ligger en trave affischer med en gigantisk röv på. Det måste vara den där kampanjen från partikongressen?

Men så faller mina ögon på en öppning mellan väggen och affischerna. Jag ålar in genom den och kommer in ett litet rum. Det luktar fis. I rummets mitt står en brun skinnfåtölj, vid väggen en minibar svagt upplyst av gröna och röda spotlights. Bredvid står en monitor som visar rummet jag nyss lämnat.
Hm. Det verkar som att jag inte är den ende som brukar använda den här nischen. Men gratis är gott och jag fick ju nästan ingen frukost, så jag slår mig ner och öppnar minibaren.
Dessvärre visar den sig vara proppad med grovsnus och halvdruckna Norrlands guld. Otacksamhet är tydligen Arnes lön. Här vaknar man i en kulvert och klättrar upp för tusen trappor, och så har folk inte ens vett att lämna kvar en macka som man kan sno?!
Bildskärmen får liv och några personer sätter sig runt bordet. Det finns ett volymreglage, och när jag vrider på det hör jag att personerna runt bordet pratar. De verkar inbegripna i en diskussion och pratar i munnen på varandra.

"Den där Blindberg och hans 'new methods'! Vi skulle aldrig ha låtit honom ansvara för valorganisationen!"
"Det lät ju betryggande det där att han skulle köra samma taktik som på SSU-kongressen -99." "Och hur ska vi nu bli av med Fröjvalds? Statsministern var ju tvungen att muta henne rätt ordentligt för att få henne att bli minister, hon var svårövertalad efter att pressen hudflängde henne om den där bostadsrätten.Vad ska vi nu göra för att få henne att hoppa av?"
"Äh, vi struntar i kärringen. Vi låter någon säga att hon visste om alltihop. Då blir vi dessutom av med henne innan KU kommer med sin kritik."
"Ok, ok, ok, jag har det. Vi låter den där killen som brukade jogga med Pierre Schyrre säga det. Han gör vad som helst för att synas i TV."
"Han är för fan livvakt."
"Nej, jag menar han den andre. Vad är det han heter? Skit samma. Han gör det."
"Livvakten?"
"Nej, han tsunami-hjälten, så pressen köper allt."
"Men vem ska vi ha som utrikesminister då?"
"Hemmerberg?"
"Usch fy. Han är för folkrätten."
"Men Jömtin då?"
"Nej, vet du vad! Det var ju hon som sa att den där fina muren är ´så jävla sjuk´".
"Solana. Han sköter ju ändå vår utrikespolitik."
"Jo, men väljarna är inte redo för sanningen än."

En toalett spolar. Jag vrider snabbt av volymen och kastar mig ner bakom affischhögarna.
"Ja, här har jag min lilla buggningscentral", säger en lång man som kommer in genom en dörr. En kvinna i 20-årsåldern följer honom i hälarna.
"Ååh, vad fin den är."
"Ja, här kan jag få in vad jag vill. Säpo har installerat den åt mig i utbyte mot den nya buggningslagen. De ville gärna ha den eftersom de längtat efter att få sätta en mikrofon i Maria Wetterstrands sängstolpe."
"Kan du verkligen få in allt du vill här?"
"Japp. Kom här och sätt dig i mitt knä, så ska vi se vad Peggan har för sig. Han brukar göra de märkligaste saker när han är på toaletten."
"Tihii, det här är så spännande."
"Jaja, hopp upp sätt dig nu, stumpan."