Arnes CV del 1: Det gäller att vara modern!

Jag har fått många frågor från er, kära läsare, om vad jag har gjort förut. Dessvärre kan jag inte gå in på några detaljer eftersom jag är ruinerad efter den senaste stämningen och inte kan riskera att dra på mig fler. Ni får lita till djungelordspråket som säger att Arne Ärlig inte passar i de offentliga salongerna. Men den närmaste tiden kommer jag att lägga ut några av mina äldre arbeten här. Den här artikeln publicerades exempelvis i anslutning till partikongressen i Malmö i oktober.

Det gäller att vara modern!
-Men självfallet. Vad detta handlar om är att kommunicera på ett korrekt sätt, sade den unge, krullhårige mannen med tjocka svartbågade glasögon på andra sidan bordet.
Jag smuttade på min grogg och smög mig närmare, intensivt arbetande med att inte se ut som om jag lyssnade. Baren på Savoy Hotell i Malmö var inte ett ställe som jag normalt brukade frekventera. Men nu var det inte normala tider längre. Detta var partikongresstider. För en Wallraff-journalist av min typ var detta helt rätt jaktmarker.
Den lokala malmöitiska överklassen på Savoybaren fann sig hänsynslöst uppspädda av ett nytt sorts folk. Där Per T och Göran Skytte brukade sitta och självtillräckligt pösa medan de sörplade på varsin whiskygrogg - satt nu en känd PR-konsult, från det bolag som partiet just tecknat ett fett miljonkontrakt med, och diskuterade med en av partikansliets chefsbyråkrater.

Jag tog diskret ett steg till i riktning mot dem, upptagen - som det tycktes - med att försöka spetsa drinkoliven på en tandpetare.
- Jo, det förstår ju jag med.
Deras röster hördes helt tydligt nu.
- Men jag är inte säker på att jag förstår de här sloganerna.
Kvinnan som talade med nasal medelklassstockholmsaccent hade långt råttfärgat hår, var i trettiofemårsåldern; hennes ögon glittrade och hon fnittrade till emellanåt.
- Men det är ju det som är poängen! sa den krullhårige mannen likaledes med stockholmsaccent. - Att man inte förstår?
- Nej, att man tvingas tänka.
- Men nu har jag tänkt i tre veckor. Jag förstår ändå inte hur vi kommunicerar socialdemokratisk politik genom att ikläda partiordföranden ett skinnharnesk, gummibyxor med dragkedja bak, grodfötter, apelsin intryckt i munnen och med en flådd hare hängande i ena armhålan?
- Jag försäkrar dig. Det kommer att sticka ut, ge en massa pressklipp och inte minst kommer varenda sexuell minoritet att rösta på er. Tiina Rosenberg släng dig väggen! Här kommer GP med roadkill under armen och apelsin i mun, inte bara feminist, inte bara alla HBT-personers bäste vän, utan förespråkare av allt som är lite crazy, allt som är nytt, allt som är modernt.
- Men de här minoriteterna är de inte ganska få? Det ligger liksom i begreppet minoritet.
- Jo, men det är många minoriteter. Många minoriteter blir snart en majoritet.
- Men ändå?
- Ok, det är inte så många i första fasen. Men det här kommer att ge ringar på vattnet. Alla kidsen kommer att tycka att GP är skitfräck. Glöm inte att vi kommit överens om att partiets nya look ska vara ”fräck och modern”.
- Det har vi, men jag vet inte om det blev så bra borta på kongressen.
-Vaddå? Det har väl gått som smort, helt enligt planerna.
- Jo, men jag är inte säker på att de där planerna var så bra.
- Vaddå? Har pensionisterna gnällt över att vi ersatt de röda fanorna med rosa gummiblommor i mansstorlek på scenen eller att Markoolio med lättklädd ensemble ersatte allsjungande gubbar? Du anar inte hur ute det är med kampsånger, röda fanor, ja hela er jäkla arbetarrörelse. Det är ute. Ni vinner inga val på det.
- Du behöver inte predika det alla vi på 69an redan vet. En del har ju gnällt lite, men det hade vi ju räknat med.
- Men vad är det då? Säg en sak som har blivit dålig. En sak, kan du det?
- Folkhälsoministern blödde ner de internationella gästerna, exempelvis.
- Det kanske inte var så bra. Men vilket öppningsspel! Ingen har skådat något liknande på någon kongress någonsin. Han var skitbra, och som han skrek. Bra skådespelare.
- Det var nog inte skådespeleri.
- Nähä, men bra blev det.
- Chefen har sagt att om ni hänger upp fler av hans ministrar i köttkrokar säger vi upp avtalet med er.
- Äh, kom igen. Ungdomar håller på med sånt. Dom piercar varandra, opererar in teflonkulor i pannan och hänger upp varandra i köttkrokar i parkerna. Det är ju skitstort här i Malmö, man kan ju inte gå ut en vanlig kväll i Pildammsparken utan att se folk hängande i träden. Skånes partidistrikt ville ju ha ett skånskt tema. Vi gav dem det. Han är ju dessutom skåning.
- Jag tror att de menade gåsamiddag på kongressfesten.
- Äta gås? Det är ju hur mossigt som helst. Köttkrokar, det är modernt.
Han tog ytterligare en klunk av sin, som han sa, "GT" och spretade med fingrarna.

- Men låt oss titta på de här sloganerna.
Kvinnan bredde ut två planscher, med skisser i spretig blyerts.
- Vårt koncept inför första maj – nu när ni envisas med att behålla det där gamla spektaklet, ja jag vet att ni på expen ville ställa in – är att profilera GP som en modern politiker. Så om vi börjar med affischen med flådd hare. Där har vi rubriken: ”Allt ni har gjort, har GP gjort först”. Det visar öppenhet för det moderna, att vi är villiga att ta in det nya. Sen har vi fotot på arslet. Ställer GP upp det, förresten? Jaså, tveksamt. Hur som helst. Vi tänkte ha rubriken ”Göran bajsar på er”, och så namnen på de borgerliga partiledarna.
- Och du tror vi vinner röster på det?
- Självfallet. Detta är bara en liten del av hela kampanjen inför första maj. Sen kompletterar vi ju successivt med nya affischer fram till valrörelsen.
- Men det står inget om vad vi vill. Vad vi tycker.
- Lita på oss. Trots att vårt namn betyder hudsjukdom, så är vi Stockholms hippaste reklambyrå. Vi har gjort Iprenmannen, vi har gjort Norrlandsguldsreklamen, vi har gjort affischer med män som rider på strutsar. Jag säger dig, Cårina, politik är ute. Allt handlar om att synas, och jag lovar er att ingen kommer att missa denna kampanj.
- Du har nog rätt Viktor, sade hon och log. Jag ställde ned mitt tomma glas på deras bord och gick ut i den stjärnklara malmöitiska natten.