Var är jag någonstans? Varför är jag naken? Och varför måste jag alltid raka tungan när jag vaknar? Jag börjar att tro att det inte bara är Calzonen jag som vanligt slängde i mig på Belmondo igår. Jaja. Lite andedräkt är bara bra för en journalist. Folk svarar i desperation på allt man vill bara för att bli av med en. Och en massa ouppgrävda skandaler väntar på att mitt skarpa intellekt ska avslöja dem.
Som tur är ser jag en konsumkasse med nästan rena kalsonger bredvid madrassen. Och lite längre bort ligger en fläckig trenchcoat och ett par plommonfärgade polyesterbyxor. Perfekt! Nu kommer jag att smälta in på vilket partimöte som helst. Det är dags att skrida till verket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar