Arne på valkonferens

Gensvaret från er, mina kära läsare, är över förväntan. Det var bara en person som hörde av sig med klagomål på min partikongressartikel. Han babblade något om att jag är en copycat och att hans kompis är den riktige Arne. Ja ja, så är det att vara känd. Det finns alltid folk som inte unnar en framgångarna. Jag fick också brev från en gnällig typ som kallade mig för "rucklare" och antydde att jag skulle ha haft hjärtstillestånd under en tid. Det är bäst att jag dementerar detta nu med en gång. OK - pilsner, pizza och ansjovismackor kanske inte är den senaste innedieten, men den gör underverk med ens hälsa. Alla andra som har skrivit har bara velat ha mera av mig. Här får ni därför min allra senaste artikel från de unga sossarnas tidning:

Ahhhhh, var är jag? Det är en källare, förklädd till auditorium. Taket är två centimeter ovanför mitt huvud. Allt är snusbrunt, täckt med nålfilt och lite klibbigt. Luften är så tjock av damm att det gör ont att andas. Och av någon anledning är golvet konvext. Jag försöker att skruva på mig i min stol. Det går inte särskilt bra. Det är väldigt trångt. Min arm har klibbat fast i någonting. Jag sliter loss den från vad jag plötsligt inser är min bordsgrannes väldiga överarm, tjock som en annans lår. Hon ler mot mig, blinkar med ena ögat och skakar på sitt enorma huvud så att kinderna dallrar som två brylépuddingar, innan hon klistrar fast sin svettiga överarm mot min igen.
Jag ska just till att skrika, då det går upp för mig. Jag är på partidistriktets valkonferens. Har den inte pågått väldigt länge nu? Jag måste ha slumrat till. Förmodligen någonstans mellan att arbetarekommunens ordförande med allvarlig min förklarat att det rimliga vore om hon själv stod på de första tre platserna på alla listorna och att ombudsman Slöström redovisat den viktiga bilaga 26 till organisationsutredningskommitténs tredje betänkande, i en Power point-presentation bestående av ett oändligt antal bilder med dansande clip art-figurer och stavfel. Självfallet hade melodin till Skånsk madavisa strömmat ur högtalarna för att understryka allvaret i det redovisade och dess tunga basgång hade vaggat mig till sömns.
"Och ni som röstar för, räcker upp er hand", säger en trött röst.
Min arm åker upp i taket, när kvinnan sidan om mig räcker upp sin. Jag hakar loss den. Nu ser hon irriterad ut, och hungrig. Rösträkningen börjar. De båda rösträknarna reser sig yrväckta och stultar iväg som uråldriga Duracell-kaniner, rakt mot utgången. I sista sekunden får en vänlig själ tag på dem och vänder dem åt rätt håll.
Oset av bränd ost kittlar min näsa. Jag vänder mig om och finner ordföranden för ungdomsförbundets skånska gren. Jönsa-Petter Skränsson, så är det han heter. Han är just i färd med att äta en hamburgare, samtidigt som han grillar några mackor på sin kombinerade mobiltelefon och smörgåsgrill. Dessförinnan har han ätit en kebab, en inbakad calzone och en grillad kyckling. Flottiga papper rinner ut över bordet och ner på golvet.
Plötsligt börjar han skrika. Att döma av svadan, verkar arbetarekommunens ordförande vunnit även den tredje listan. Medan hon vinkar åt auditoriet och rättar till sin för korta kjol som hela tiden glider upp, skriker ungdomsklubbisten att de är köpta allihop. Men som tur är kommer han att tänka på att de där fina hamburgarresterna på bordet ju inte borde ligga där och förspillas. Innan någon hinner höra honom, börjar han åter glufsa i sig alltmedan den flottiga stanken blir allt värre.

"Ja, innan vi nu går över till att fastställa de övriga 37 000 namnen på listan, vill försteombudsman Berra Slapplund säga några ord om det kommande valet."
En man med håret kammat intill hjässan, bluetooth i örat och mobil i axelhölstret, vaggar upp på scen som en feberslö gås.
"Jö, som ni vet är det ju val i år. Och vi från partidistriktet är ju som ni vet lite underbemannade. Bara tjugotre personer, så det har tagit sin lilla tid att skriva denna enormt avancerade, hyperhemliga och viktiga valplan. Jö. Vi har i vart fall efter mycket tankemöda kommit fram till följande."
Han lägger på en handskriven overhead med rubriken "Top Secret", textad i åtminstone sex olika färger och med omväxlande små och stora bokstäver. Under står med en handstil som hade fått ICA-Harry Franzén att gråta av glädje "Juli – valrörelse, augusti – valrörelse, september – valrörelse".
"Snyggt, va? Vi tog hjälp av före detta kommunalrådet i Malmö Clark Andersén, som hoppade av politiken när det visade sig att han hade oanade talanger under en plakattextarworkshop på valupptakten. Jag såg det inte själv, jag satt i källaren med en flask… eller jag menar ett flygblad. Ett flygblad!" säger Slapplund.
"Så med denna pedagogiska bild vill jag ha sagt att vi måste föra valrörelse för att vinna valet. Annars gäller det att vi är finurliga. Vi vet ju att om vi vinner de tjugo största kommunerna har vi vunnit valet i Skåne, eller de 12 eller 22 eller 27 största – vi vet inte så noga. Det är också viktigt att veta att det blir mycket material på kort varsel. Snabba puckar. Ja, ni vet hur det brukar va´. Å sen tänkte vi nog satsa på ett mobilt såntdäringa valcenter. Ja, det är en cykelkärra som folkhälsoministern ska få dra runt på, som liksom ett gott föredöme. För det finns ju många andra skånska kommuner. Men när jag tänker efter så har jag nog inte fler svar, och ja, ni vet ju själva bäst hur ni har det i er kommun. Själv tänkte jag ta semester i början av september. Tack ska ni ha."

"Jaha, då tackar vi Berra Slapplund för den uttömmande redovisningen av valplaneringen. Vi ska då snart gå vidare till att fastställa de första tio tusen namnen innan vi tar paus. Men först har Jan Jönsson ställt ordningsfråga om ett principuttalande mot kvinnovåld. På detta har Vilmar den förskräcklige yrkat avslag med hänvisning till att frågan faller inom ramen för det kommunala självbestämmandet, men om den inte gör det kan han tänka sig att vara för under förutsättning att staten betalar kostnaderna för ett vakande kameraöga i varje hem, vilket han ändå är för av princip. Bosse Betong har yrkat att frågan bör skjutas upp tills efter att han fått en tidning som han kan skriva om saken i, medan Bengt Silfverhjälm anser att frågan upplöses om bara Riksbanken slutar med sin låginflationspolitik. Stene Ek från Ystad bifaller under förutsättning att vi också bifaller hans krav på ett Östersjömiljöinstitut beläget i Ystad, dock inte alltför nära hans strandnära svartbygge. Och Åke bifaller om det inte påverkar hans möjligheter att ta ut dubbla arvoden för samma möten. Är vi redo att gå till beslut? Nej vänta, Vilmar vill visst säga något."

En mustaschprydd man stegar mot scenen. Samtidigt lösgör sig tre bredaxlade män med bekväma skor från skuggorna och stirrar hotfullt ut över publiken.
"Tack, fru ordförande. Jag vill bara säga att regeringens arbetssätt måste förändras. Idag tänker de bara på hur de ska klara sitt eget uppdrag. Det rimliga vore att makten flyttades till mig…eller jag menar oss. Därför har jag startat projektet Statsstöd åt alla. Jag har i själva verket tillskrivit regeringen i frågan - jag skrev ett brev på en servett här nere och lämnade över det till minister Blodtöm…"

Jag försvinner in i dimman igen, vaknar bara kort av att den tjocka kvinnan har dreglat mig i örat och ser att ungdomsklubbisten tuggar på en dumleklubba och mumlar nåt om revisionistiska hundar, men finner det för gott att sova istället. Som min mamma brukade säga: sömnen är den bästa smärtlindringen.